Början

Vårt ursprung är kyrkliga pojkklubbar i centrala Uppsala. När de ville ha en organisation för att få stabilitet i arbetet valde de scouting och bildade den 27 mars 1927 Uppsala Kyrkliga Scoutkår.

Vid diskussionen om medlemskap i Sveriges Scoutförbund, tyckte man att medlemsavgiften var för hög, 50 öre. Men man beslöt ändå enhälligt, den 13 april samma år, att bli medlemmar i Sveriges scoutförbund.

Björnkampen var redan från början en stor aktivitet. Den första ägde rum den 6 juni 1929. Det var en tävling för alla scoutpatruller i Uppsala Kyrkliga scoutkår. Meningen var att den skulle bli en årligen återkommande tävling och det har den varit med några få undantag. En snidad björn blev vandringspris. Den används fortfarande av äventyrsscouterna och tillverkades av avdelningsledaren Gösta Wennmark som vår avdelningsledare Anders Kalén är släkt med. Tävlingen kallades Björnkampen därför den startade på Kung Björns hög i Håga.

Någon gång mellan 1929 och 1932 utvidgades kåren till Sunnersta, citat ””varest behovet ansågs synnerligen stort”.

Under början av 30-talet började man söka efter någon stuga vid Mälaren som man kunde ha som scoutstuga. Wasakåren, eller rättare sagt Uppsala Kyrkliga scoutkår, kom i kontakt med Djupviken 1934. Kåren fick då, av fröken Anna Cederström, som citat var känd för sitt intresse för ungdomen och ungdomens fostran, låna Barkudden till en pojkgudstjänst.

Två år senare, 1936, upplät hon, den i Djupviken av professor Hammarström uppförda sommarvillan, till Uppsala Kyrkliga scoutkår. Villan var byggd på 1880-talet i två plan i s k Schweizerstil med terrass och mycket snickarglädje.

1940-talet

Vi är nu framme vid 1940- och det året uppgick Uppsala Kyrkliga scoutkår i Wasakåren genom sammanslagning av Vaksala scoutkår.

Två år senare, 1942, startade kåren en sjöscoutavdelning som höll till i Djupviken. Understödsföreningen överlämnade 350 kronor till kåren som bidrag till inköp av segelbåt. Man fattade också beslut att anskaffa ytterligare 350 kronor för att täcka resterande skuld på båten. Sjöscouterna hade förutom segeljollar, scoutsnipa och roddbåtar även en tid en högsjöbåt, Saga.

Så småningom tycks sjöscoutavdelningen ha avvecklats, men seglingsintresset uppehölls av kårens utmanarscouter, som livligt utnyttjade de båtar som kåren vid olika tillfällen ägde.

I januari 1947 beslöts att bilda ett kårråd för Wasakåren och flickscoutkåren Skogsfåglarna. Om kårrådet kan bl a läsas att ” Kårrådets medlemmar skulle vara myndiga män och kvinnor, i regel fyllda 30 år”. Dess uppgift var bl.a. att medverka till att få fram lokaler åt kåren, underlätta samarbetet med hem, skola, myndigheter, press, osv. Nämnas kan att kårrådet i februari 1948 diskuterade bl.a. problemet med att rekrytera ledare.

1950-talet

Terminsavgiften 1950 var 1 krona, vilket ungefär motsvarade priset av en biobiljett. Idag betalar vi motsvarande tre biobiljetter per termin.

I slutet av 1950-talet ville förbundet få fler medlemmar i SSF. De ville dela befintliga kårer och låta avdelningar bilda nya kårer som kunde ta emot fler medlemmar.

Hösten 1959 ville Sveriges flickors Scoutförbund börja samarbeta med Wasakåren genom att bilda en flickscoutavdelning i Uppsala. Kåren var positiv till ett samarbete, men sade att det inte fick vara några flickor i Djupviken, för det hade fröken Anna Cederström starkt betonat. Det skrevs som tur är aldrig in i upplåtelsekontraktet, så därför finns det flickor i Djupviken nu.

Wasakåren slogs till slut ihop med flickscouterna i Uppsala den 2 november 1959. Vi fick en början till samscouting, men flickorna var i egna avdelningar.

Med alla nya kårer i Uppsala följde nya gränser för Wasakårens upptagningsområde. Området begränsades i väster av Kyrkogårdsgatan, i norr av Skolgatan och i öster av järnvägen. En tid hade Wasakåren sin lokal på Kungsgatan 12, kallat KG12. Den låg mitt emot brandstationen där det nu är gräsmatta.

1960-talet

I början av 1960-talet var det stora ekonomiska problem i Wasakåren. Därför tog fem familjer, 1964, initiativ till Wasakårens scoutgille, som arbetade för att få folk att arbeta i Djupviken. De sålde lotter och julkort. 1968 hölls den först julmarknaden som hållits varje år sedan dess.

1968 startades verksamhet i Vilan. Den första lokalen, som var både opraktisk och kall låg vid tennisbanorna. I mitten av 1970-talet fick kåren möjlighet att hyra den nuvarande scoutstugan Nåntunastugan, som rustats och byggts om i olika omgångar.

1970-talet

17-18 september 1977 firades Wasakårens 50-årsjubeleum i Djupviken. Kårens avdelningar hade anordnat olika aktiviteter såsom linbana, bollkastning, såpad stång mm. Man fick utnyttja aktiviteterna genom att betala med en sedel i specialtryckt valuta.

1980-talet

I Sunnersta uppstod i början av 1980-talet problem för Wasakåren. Efter att ha varit i Sunnerstas församlingshem och Orrens förskola så behövdes en ny lokal. Kåren kunde tack vare bidrag från Allmänna arvsfonden och Diös, genom arbete med pappersinsamling och stora bygginsatser 1984 flytta in i ”Wasagården” på Sjövägen.

1987 firades Wasakårens 60-årsjubileum även det i Djupviken med liknande aktiviteter som vid förra jubiléet.

1990-talet

När Sävjaområdet byggdes blev behovet stort för scoutverksamhet även i detta område och i september 1991 startades en avdelning i en lånad dagislokal. En särskild rekrytering gjordes också för att få med invandrarbarn.

I Sunnersta startades 1996 en integrerad scoutverksamhet med hörselskadade barn på upptäckaravdelningen Sunnanvind.

1997 inköpte Wasakåren en segelbåt, en C-40, som döptes under kårens 70-års firande i Djupviken, till Anna C af Djupviken, efter fröken Anna Cederström på Kungshamn. Med detta kan vi inom kåren återuppliva intresset för sjöscouting.

2000-talet och framtiden

År 2002 fyllde Wasakåren 75 år och det firade vi i Slottsparken den 1 juni.
År 2007 fyllde kåren 80 år.
/Johan Jonsson

Källor bland andra:

Wasakårens arkiv i landsarkivet.

Arrangemang & evenemang i kårens och andras regi.